Run, Angel, Run (USA 1969, Iver Film Services U.K.)

Originaltitel: Run, Angel, Run
Regissör: Jack Starrett

Bättre sent än aldrig, här kommer några rader om den i mitt tycke ganska udda bikerfilmen Run, Angel, Run.

Angel (William Smith, Maniac Cop, Hell Comes to Frogtown och ett otal andra filmer) vill lägga bikerlivet bakom sig och har sålt ut sitt motorcykelgäng genom att medverka i ett stort tidningsreportage.
Priset? 10 000 dollar att hämta i Frisco och...kanske tillochmed sitt eget liv?
Hans f.d. vänner i gänget får snabbt reda på publiciteten och sätter efter honom direkt. Dom hittar Angel och hans tjej Laurie vid en tågstation och en
fantastiskt snygg scen följer. De fyra gängmedlemmarna börjar jaga Laurie, först filmas det i diptyk, sen triptyk och sist i polyptyk. Riktigt snyggt med fyra motorcyklar som i separata filmrutor åker runt Laurie i mitten.
Till sist lyckas Angel och tjejen ta sig ombord på ett godståg och hamnar i en vagn med en bunt luffare, inte helt oväntat uppstår komplikationer.
Efter ett tag på resande fot hittar de två ett äldre hus som dom hyr,
Angel lyckas få jobb som fårskötare på en närliggande gård. Det nya, lugnare livet i tvåsamheten med lönearbete och vardagsbestyr är dock inte så lätt att anpassa sig till. Angels alkoholvanor gör sig påminda, precis som ett uselt humör och i bakhuvudet finns alltid vetskapen om hans gamla gäng som fortfarande är ute efter honom. Gänget kommer hela tiden närmre och närmre...

Det här är ingen vanlig "åka hoj och festa"-bikerrulle utan över lag ett ganska allvarligt drama om svårigheten med att hitta tillbaka till ett "vanligt" liv utanför bikerkulturens utslagenhet med karatefyllor, gräsrökning, slagsmål och allt annat som hör till (i den romantiserade bikerfilmsvärlden dvs).
Visst har vi det obligatoriska barslagsmålet, supandet och gräsrökandet men fokus ligger på Angel och Laurie samt deras relation. Vill man ha videobolagets version av storyn (som fokuserar på de mer fartfyllda passagerna) så är det fritt fram att läsa baksidestexten på insticket där nästan hela filmen avslöjas. Är det något man lärt sig av långa baksidestexter så är det att inte läsa dom innan man sett filmen, då man oftast fåt hela filmens händelseförlopp och slut serverad i texten.

Run, Angel, Run är över lag snyggt filmad, fina flerbildsscener förekommer på fler ställen än som i jaktscenen vid tågstationen men är som mest utstuderad där. Soundtracket är inte så brett men rätt bra och innehåller lite flöjtig tung funk, lite hårdrock och en oväntat glad sång.

Angel Warriors (USA 1971, Megafilms U.K.)

Originaltitel: Angels Hard As They Come
Regissör: Joe Viola

Inledningsvis vill jag ursäkta för den dåliga scanningen av insticket till filmen. Någon har klantigt nog tejpat fast insticket till plasten på boxen men som tur är blev den häftiga framsidan till insticket ganska skarp.

Jag fick hem en bunt med bikerfilmer för nån vecka sedan, efter att ha sett den australiensiska bikerfilmen Stone för några månader sedan fick jag mersmak och när en brittisk gentleman kunde tänka sig att sälja 5 filmer inom genren för 4 pund styck var jag inte den som tackade nej.

Long John, Monk och Juicer, medlemar i motorcykelgänget Angels håller på med en knarkdeal när polisen plötsligt dyker upp. Dom kommer överens med köparna att göra upp den några dagar senare istället. Efter att ha skakat av sig polisen hamnar Angelsmedlemmarna på en bensinmack där några bikers från gänget The Dragons tankar. Dom blir medbjudna på en fest som The Dragons ska ha i en spökstad mitt ute i öknen och hakar självfallet på. Spökstaden "Lost Cause" har säkerligen varit inspelningsplats för otaliga amerikanska westerns från 50-talet, det är en riktigt sliten westernstad med mycket känsla. I staden huserar ett gäng hippies som kuvats av The Dragons, dom vågar inte göra mycket väsen ifrån sig.

Direkt när Angelsmedlemmarna kommer till staden utmanas Long John av The Dragons psykiskt instabila ledare General (försedd med Preussisk hussarpickelhuva) på ett mc-race och efter att General förlorat går det bara utför. Under kvällens festligheter blir en hippietjej våldtagen och mördad och skulden faller på Angels. En orättvis rättegång hålls och Angels blir dömda för mordet. General visar under rättegången prov på sitt dag- och natthumör, poserar som Jesus på korset och är allmänt tokig. Kanske är det ren skådespelartalang eller så är mannen galen på riktigt.
Hur ska det gå för Long John och hans polare? Vad kommer hända med knarkdealen och kommer dom att ta sig levande ur spökstaden?

En hysteriskt rolig scen som måste nämnas är när Long John och Juicer lurar sig ut ur cellen där dom hålls fågna. Hippietjejen som ansvarar för matlagningen kryddar middagen med några sockerbitar dränkta i LSD och kvällens fest ballar ur. Long John och Juicer förklarar för sin fångvaktare att dom är färgkritor som en skolklass väntar på att få rita med och att vakten måste låsa upp skåpet som dom är instängda i - Självfallet släpper den trippande vakten ut färgkritorna och babblar om blått, grönt och vackra landskap.

Att sätta sig och se Angel Warriors är allt annat än bortkastad tid, det är en och en halv timmes bra underhållning. Knuttarna är rejält skitiga, skäggiga och slitna och är troligen inte skådisar utan äkta vara som luktar på långt håll. Spökstaden ger lite westernkänsla och där är andra element i filmen som bidrar mer till den känslan. Inbakat i allt är även lite tidstypisk motsättning mellan den svarte bikern Monk och några vita. Under filmens gång är det väldigt få människor från den "vanliga världen" (som inte är bikers eller hippies) som är med i bild vilket ger en känsla av utanförskapet som framförallt bikers, men även hippies eftersträvade. Rättegången är ett intressant element, Soundtracket är inte remarkabelt men passar väl in, mest hårdrock men även lite funk och vanlig rock.
Mina varmaste rekommendationer!