Originaltitel: Devils Angels
Regissör: Daniel Haller
Det som slog mig först av allt när jag satte igång Devils Angels är att var och varannan bikerfilm heter något med Angel, det andra som slår mig är att musiken är toppen! Surfrock och hårdrock med fuzziga/krunchiga gitarrer och drivig bas hör till varje bikerfilm men här är det mer krunch än vanligt och dagen efter att jag sett filmen går jag ideligen och nynnar på soundtracket, ett gott betyg. Det är kanske inte så konstigt att musiken är på topp, Davie Allan & The Arrows som även gjort musiken till The Wild Angels och The Born Losers ligger bakom soundtracket.
Devils Angels handlar om det ökända motorcykelgänget The Skulls som beskrivs såhär av en polis i filmen:
"They´re The Skulls.
They steal things.
They smell bad.
They use foul language.
They have a hobby of wrecking small towns.
They've already wrecked our party."
På väg till en typisk bikerfest kör en medlem i The Skulls ihjäl en äldre man och ledaren för gänget, Cody, bestämmer att det är säkrast att dra från stan.
och söka efter den legendariska staden "Hole in the Wall". Hole in the Wall är en stad där man kan leva fritt utan att behöva bli trakasserad av polisen - den bästa friheten i en bikers liv mao.
Sagt och gjort så börjar resan mot drömstaden, man stannar till vid en bensinmack och roffar åt sig halva sortimentet, grisar loss och hjälper en förvirrad tant med inköpslistan. Resan går vidare och i en stad där den årliga karnevalen är i full gång med bikiniklädda skönhetstävlande som kastar tomater på stadens sheriff, nöjesfält och allt annat som hör därtill. The Skulls slår runt rejält och blir ombedda att lämna stan men lyckas efter lite käbbel att få övernatta på en strand i närheten. Allt verkar vara frid och fröjd tills en tjej ur lokalbefolkningen blir bjuden på lite gräs och en spökhistoria vid lägerelden...
Devils Angels är en ganska snäll bikerfilm, inte så mycket våld, barslagsmål och dekadens som i de andra filmerna jag sett. Det är en hel del humoristiska repliker och glimten i ögat-repliker som läggs in här och där, ett praktexempel är när en tjej i The Skulls får frågan "Are you a mama?" och svarar "Hell no - I'm just pregnant!". En lätt retarderad biker i björnfitta slänger iväg en hel del dumma kommentarer och repliker till sin sidekick stup i ett, ganska underhållande. Miljöerna är ganska standard och dammiga men ett övergivet flygfält med massa stridsflygplan i inledningsscenen är rätt imponerande. Knuttarna är ganska unisont klädda i svart och har de sedvanliga nazi-emblemen på sina västar och är rätt ruffiga, dock inte lika skitiga och ruffiga som i Angel Warriors. Ingen höjdarfilm men med tanke på att den är ganska kort, runt 80 minuter, så är det inte bortkastad tid. Musiken och humorreplikerna och de sedvanligt (få men) vackra kvinnorna höjer allt ett snäpp.
