Stryker (Filippinerna 1983, Thorn EMI, Storbrittanien)

Originaltitel: Stryker
Regissör: Cirio H. Santiago

Atombombsexplosion som anslag? Check!
Voiceover som berättar om apokalypsen? Check!
Mattsvarta moddade fordon? Check!
Nitläder? Check!
Mad Max 2-rippar? Check!

Framtiden, efter atombombskrigen - Vatten är en bristvara och tillgång på vatten är makt. Några råskinn utsända av elakingen Kardis, en skäggig, skallig man med krok istället för hand, jagar en trikeåkande kvinna som känner till en hemlig, outtömlig, vattenkälla. Dom hinner ikapp henne och finner att hon har ett litet hemligt förråd vatten och förstår att hon troligen vet var källan finns. Från ingenstans dyker hjälten i bruna läderkläder - Stryker upp, samtidigt som en annan good guy (utsänd för att hitta kvinnan) och förvirrad strid uppstår. Kvinnan drar iväg med Strykers bil som är ganska lik Mad Maxs Interceptor, råskinnen fångar in henne och Stryker samt den andra snubben (jag uppfattar aldrig riktigt vad han heter) lyckas få med sig lite av vattnet och börjar traska genom öknen. Plötsligt är dom omringade av filippinska dvärgar (ett Santiago-signum, iallafall i hans pa-filmer) som är klädda som Jawas. Dvärgarna verkar ha boffat en massa helium för man fattar inte ett skit av vad som säger. Dvärgarna ser dessutom mexikanska ut, snarare än filippinska. Det är svårt att inte dra på smilbanden även om man kanske inte får.
Hux flux jagar Stryker och kompanjonen en vattentank på väg mot Kardis bas, dom lyckas löjligt enkelt. Kardis läderklädda hejdukar kastar sig nästan frivilligt från tankern. Stryker och co kraschar den in i basen och i förvirringen fritar dom kvinnan (vars namn jag heller inte uppfattar). En kul detalj är Kardis store underhuggare klädd i harness ala Gene Simmons som även är med i den makalöst underhållande Djungeltemplets hemlighet (Searchers of Voodoo Mountains, 1985).

Härifrån åks det fram och tillbaka mellan de goda och de ondas baser, med skrotbilar, tre stridsvagnar och än mer schyssta mattsvarta skrotbilar. Självfallet är det ökenvägar och grustag, överallt. Mycket pang-pang utlovas! Är det något Santiago slog mynt av så var det rediga postapokalypsfordon som faktiskt känns realistiska. En bunt amazonliknande kvinnor med vita fotbollsskydd (Mad Max 2 någon?) dyker upp och hjälper till när de goda är i knipa, dvärgarna dyker också upp när någon behöver hjälp, inte minst i slutet då dom förser Stryker med ett tungt maskingevär som han håller i EN hand. Manligt värre. Som sagt så är det en hel del åkande fram och tillbaka i den här filmen som kretsar kring den hemliga vattenkällan men även gammalt gruff mellan Stryker och Kardis som haft ihjäl Strykers fru. En liten kärlekshistoria är löst invävd i det hela men det är inget som förtar postapokalypsröjkänslan.

Stryker känns lite segare än Santiagos andra pa-filmer, mest pga alla transportsträckor, men så är det också den första filmen i genren han regissera så det är inte så konstigt.
Jag hoppas kunna recensera alla hans pa-filmer, saknar en och den är rätt svårhittad. Med lite tur kan jag låna eller köpa den av min filmdealer.

Tråkigt nog gick Santiago, den okrönte kungen av postapokalypsfilmer bort under produktionen av sin sista pa-rulle, den 7:e i ordningen, vi får hoppas att den färdigställs posthumt.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt.
Landskap: Öken och grustag. Ett fort som återkommer i nån av Santiagos andra filmer.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: De goda och de onda letar efter och slåss om vattenkälla.
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, tre stridsvagnar, en del trikes.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Jaj/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Ja! Vita
Nitat läder: Nitat läder är lag.
Mutanter: Nej.
Soundtrack: Bitvis lite synth men mest nåt som hade passat bättre i nån B-action från Usa.

Videoreklam från Frekvensia GeTe

Här gör det svenska distributionsbolaget Frekvensia GeTe AB reklam för några filmer, som ursprungligen distribuerades av det italienska filmbolaget Techno, som man distribuerade i Norden. Från början användes Techno-omslagen, men så småningom började Frekvensia GeTe knåpa ihop sina egna omslag med sin egen logga.

Straffelejren - Sadomania (Spanien/Västtyskland, danska Spectrum)

Originaltitel: Sadomania - Hölle der Lust

Regissör: Jesús Franco

Filmen börjar med att Olga (Uta Koepke) och Michael Gordon (Ángel Caballero), ett nygift par på smekmånad, åker runt med bil i något bergsområde. De stannar för att hångla litegrann, vilket visar sig vara mycket ödesdigert för paret, eftersom det i nästa sekund dyker upp ett gäng topplessbrudar med gevär, som visar sig vara vakter på kvinnoanstalten Hacienda Blanca. Vakterna för med sig det äkta paret dit, där de ställs inför fängelsedirektören Magda Hurtado, spelad av ingen mindre än Ajita Wilson.

Magda visar sig vara en riktigt ondsint fängelsedirektör, med fritidsintressen som att peta med sin käpp på nakna kvinnor som sitter i bur, åka häst med vagn och skjuta med gevär efter nakna kvinnor som springer i träsk (om de inte hinner bli uppätna av gummikrokodilen som ligger på lur i vattnet).

Förutom att de intagna tvingas stå och hacka sten dagarna i ända så verkar Hacienda Blanca vara ett rätt hyggligt ställe att vistas på. Både fångar och vakter går runt toppless, iklädda enbart avklippta jeansshorts. Ibland kommer en guvernör dit för att välja ut vem av kvinnorna som ska få äran att spendera lite tid tillsammans med honom och hans fru. Det är nämligen så att han har problem när det kommer till att älska med kvinnor, så de försöker på olika sätt få honom upphetsad. Bl.a. genom att låta han se på när hans fru ligger med andra kvinnor (d.v.s. fångar). Men i slutändan visar sig det enda som funkar för honom vara att se på när andra kvinnor blir våldtagna av en stor hund som paret har.

Vid sidan om fängelset sköts det dessutom lite människohandel och vi får se herr Franco själv i ett kort, men givetvis underhållande, ögonblick i rollen som en homohallick som... tja, blir påsatt bakifrån av en större herre, spelad av Ajita Wilson utklädd till man. Jesús Franco måste trots allt ha ganska stor självdistans, han brukar inte direkt ge sig själv de mest glamorösa rollerna i de filmer han regisserar. Vilket han såklart ska ha en eloge för, eftersom det nästan alltid är väldigt sköna roller.

Som ni säkert förstått vid det här laget är detta en berättelse som bjuder på sleaze och åter sleaze. Med Franco-mått mätt är det en väldigt lättsam och underhållande film. En film man helt enkelt inte kan tycka illa om!

Stone (Australien 1974, VTC Sverige)

Originaltitel: Stone
Regissör: Sandy Hartbutt

Ett motorcykelgäng, Grave Diggers, rullar in på ett miljömöte och kastar glåpord mot politikern som håller tal. En av gängmedlemmarna, Toad, (Hugh Keays-Byrne, som vi även kan se som Toecutter i Mad Max) trippar rejält och rör sig bort från sitt gäng och miljömötet. Toad har tunnelseende, ett svallande, pipande ljud svämmar ur tvns små högtalare och färgerna förvrängs, han lallar förbi en bunt Hare Khrisna-medlemmar som glatt trummar sig fram, han smeker ett krigsmonument för att sekunden senare befinna sig på taket till ett intilliggande hus. Plötsligt avfyras flera skott mot politikern på mötet och Toad får syn på skytten. Innan han hoppar ner från taket och Grave Diggers åker därifrån får mördaren en snabb flukt på gängets ryggemblem. En efter en börjar Grave Diggers medlemmar stryka med i märkliga olyckor. Vem är mördaren?
Stone, en slibbig, lågt rankad polis sätts på jobbet. Han ska infiltrera Grave Diggers och försöka få reda på vem mördaren är. Efter att han fått uppdraget får vi i lite mer än en timme följa Grave Diggers vardag, vilket är riktigt underhållande. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Dom snackar en del om att hämnas på mördaren men det dröjer länge innan dom kommer till skott. Knuttarna driver rätt hårt med Stone, som till en början har svårt att komma in i gänget, och frågar vid ett tillfälle om han någon gång varit "stoned", vilket översätts till stenpackad. Haha!

Grave Diggers är enligt insticket "En liga som rånar, mördar, knarkar, slåss och är grymma". Stämmer utmärkt. Attityden är verkligen "Vi skiter i allt och gör vadfan som faller oss in och". Dricker man inte öl så röker man gräs, röker man inte gräs, ja då dricker man en öl. Om nån okänd kommer in på deras stamhak, då får dom på truten efter att ha blivit tvingade att bjuda på cigg. Duscha? Det gör man bäst i öl. Det här är ett riktigt skitigt gäng. Gänget, som bor i en gammal bunker vid havet leds av "Undertaker", ingen mindre än Sandy Hartbutt själv. Under sig har han medlemmar med fantastiska namn såsom Hooks, Stinkfinger, Zonk och Dr. Death. (Vincent Gil, som man även kan se som Night Rider i Mad Max)
Dr. Death är enögd, har hög hatt och bär en mantel med ett pentagram på. Ovanpå detta sover han i en kista och röker på mer eller mindre konstant. Vid begravningen en av gängmedlemmarna åkallar Dr. Death Satan. Hårt! Polisen är där och vill ställa lite frågor och får av en kyrkogårdsarbetare reda på att hela gänget är en...satanisk sekt. Ah...hemmatolkad satanism ala 60- och 70-tal, det där är jag svag för.

Inte så mycket till handling i den här bikerrullen som sagt men vad gör det? Det är skön underhållning, knuttarna festar, rullar runt och slåss i nästan en och en halv timme. Så fixa ett sexpack eller två, ring hem några polare, luta er tillbaka i soffan och bara njut! VTC släppte Stone i 3 omgångar, varje gång med nytt instick. Insticket ovan är från det första släppet.

Endgame (Italien 1983, dansk HemVideo)

Originaltitel: Endgame - Bronx Lotta Finale
Regissör: Joe D'amato



Ett år har gått sedan jag senast såg Endgame, Joe D'amatos andra postapokalypsfilm, och då imponerade den föga på mig. Efter andra tittningen lägger den sig utan tvekan i det högsta skiktet av postapokalypsfilmer från 80-talet.
Det här är lite av en allstarfilm. Vi har Al Cliver (Zombi 2 och Texas Anno 2020 - I gladiatori del futuro), George Eastman ( 2019 - Dopo la caduta di New York och La guerra del ferro - Ironmaster och många fler), Hal Yamanouchi (2019 - Dopo la caduta di New York, Texas Anno 2020 - I gladiatori del futuro) och Laura Gemser (Emanuellefilmerna) i de ledande rollerna.

Filmen börjar inte helt oväntat med en atombombsexplosion och sen kastas vi rakt in i övergivna fabrikslokaler där strålskadade överlevare kalasar på ett lik. Den fascistoida regeringens underhuggare - Security Service, klädda i långa läderrockar, gasmask och stålhjälm (Självfallet dekorerade med SS-runor) dyker upp och gör processen kort. Regeringen planerar att utrota allsköns mutanter och strålskadade överlevare medans massorna är upptagna med den största nationella tvunderhållningen anno 2025 - Endgame, direktsända gladiator/last man standing-matcher (som ses av allsköns härliga 80-tals-fulpunkare vilka hyrts in som statister.) som sponsras av den fantastiska högprotein-energi-fiber-tabletten som gör dig till en redig man, Life Plus. Redan här hade filmmakarna koll på hur det skulle gå för större delar mänskligheten, alltjämt fastklistrade vid tv-rutan, tittandes på hjärntvättande nonsens-tv (okej, gladiatorspel är kanske inte så smart tv det är allt mer kvalitativt än dagens så kallade "tv-utbud") medan dom äter dålig mat som vägs upp av allsköns märkliga kosttillskott. Innan matchen börjar så stänger Shannon av tvn och slänger ett paket Life Plus i papperskorgen. Underbart!

I finfina övergivna fabrikslokaler slåss den obesegrade Shannon (Cliver) mot Karnak (Eastman) samt två andra utmanare som till skillnad från Karnak stryker med. Under matchens gång får Shannon, klädd från topp till tå i läder ala Mad Max, hjälp att vinna med hjälp av en kvinna (Lilith - Gemser) som har telepatiska krafter. Hon vill att Shannon ska eskortera henne och en grupp mutanter undan regeringens långa klor, detta i utbyte mot guld. Denna hemliga flyktaktion samt utrensningen av mutanter känns som en väldigt tydlig referens till förintelsen av judar, politiskt oliktänkande, handikappade osv under 3:e riket.

Shannon fixar ihop ett gäng krigare som ska hjälpa honom att eskortera mutanterna. "Ninja", asiatiske karatekillen som även har full koll på kamikaze och bär ett highlandersvärd, Bull som ser ut som en viking från en amerikansk viking-matiné från 60-talet samt några andra inte lika iögonfallande hjältar. Man beger sig ut i ödelandet och nu följer en kavalkad av härliga möten och mycket action. Blinda munkar beväpnade till tänderna möter våra hjältar på samma ställe där merparten av One Eye Force spelades in. Fiskmutanter och apmutanter i mängder, ledda av en fiskmutant (som ger lite Jabba the Hut-vibbar) bjuder på rejält motstånd, och även SS dyker upp, det är inga långa pauser mellan actionscenerna i Endgame. Lastbilen som SS kör är samma som finns med i One Eye Force, den dyker även upp i Mad Rider ( I predatori dell'anno omega, 1983) som jag kommer recensera i framtiden. Eller kanske efter apokalypsen? Den som lever får se.

Endgame är en riktigt härlig postapokalypsfilm, en och en halv timme flyger snabbt iväg och själv blev jag sugen på att se om den nästan direkt efter att den tagit slut. Jag rekommenderar den varmt som en bra fortsättningsfilm om man sett tex Mad Max-filmerna och är sugen på mer.
Det danska släppet är oklippt och har fin bild, det finns ett svenskt köpsläpp på N.M. International som jag inte sett, Brittiska VTC-släppet har ganska mörk bild och har kanske någon sekund bortklippt, finns även släppt på Holländska CNR så det bör inte vara allt för svårt att lägga vantarna på ett ex av denna film.

Postapokalypsinfo:
År: 2025
Landskap: Mycket fabrikslokaler, lite grustag.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: Futuristisk tv-gladiator hjälper psy-mutanter fly från regeringen.
Modifierade fordon: 3 bilar (modifierade), 1 skåpbil, 1 lastbil, SS's patrullbilar samt massa motorcrossar
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Nej/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: Minimalt.
Mutanter: Apmutanter, fiskmutanter, telepatiska mutanter
Soundtrack: Ganska tung synth. Mycket bra soundtrack.

HemVideo Film-reklam

Här är två ljuvliga helsidesannonser ifrån klassiska hyrvideobolaget HemVideo Film. Det bjuds på både jättehajar och gunfighters!

One Eye Force (Italien 1982, HemVideo Danmark)

Originaltitel: Anno 2020 - I gladiatori del futuro
Regissör: Joe D'amato och delvis George Eastman


Postapokalypsfilm? Ja. Westernfilm? Ja, det också. One Eye Force (Anno 2020 - I gladiatori del futuro) är internationellt kanske mest känd under titeln 2020 Texas Gladiators och är Joe D'amatos första bidrag till postapokalypsgenren, men George Eastman stod tydligen lika mycket bakom kameran (och improviserade ihop en halvtimme av filmlängden) som D'amato gjorde.

Ett gäng självutnämnda framtidspoliser, Nisus (Al Cliver), Catch Dog, Jab, Red Wolfe (Hal Yamanouchi) och Halakron, alla i bar överkropp och med patronbälten hängandes över axlarna är ute i...eh...övergivna fabrikslokaler för att rädda
de oskyldiga från ondskans klor. I vad som ska likna en kyrka överfaller olivgrönmålade katastroföverlevare/kringstrykare (med olivgrön lera i håret) en präst och några nunnor medans våra självutnämnda Texas Rangers lugnt väntar och observerar. Prästen spikas fast på ett kors, 2 av nunnorna skär halsen av sig själva med hjälp av glassplitter och precis när en våldtäktsscen dragit igång väljer de fem att ingripa. Den skäggstubbige Jab, med en cigarill i mungipan (En Clintanhälsning måntro?) avlossar sin revolver och en våldsam fight bryter ut. Catch Dog som i stridens hetta bestämt sig för att våldföra sig på Maida (Sabrina Siani!) utesluts ur gruppen och förvisas.

Hux flux har det utan förvarning gått 5 år, Nisus har barn med Maida och dessutom är han Mr Handyman hos en grupp hårt knegande överlevare som försöker laga och/eller utvinna något i en fabrik. (De ovanligt trevliga fabrikslokalerna återkommer i D'amatos andra film i postapokalypsgenren, Endgame.) Vad dom egentligen försöker laga eller utvinna är ganska luddigt. Fabriksområdet är omgivet av barrikader, bl.a de vita spetsiga, blinkande konerna som återfinns vid utfartstunneln i 2019 - After the Fall of New York.
Lustigt att dom är med i den här filmen från första början, dom passar mycket bättre in 2019.

Den nu motorcykelburne antagonistern Catch Dog återvänder och anfaller fabriken tillsammans med massa andra motorcykelburna banditer. Bakom sig på hojen har han en blond tjej som blir dödad i striderna. Den här korta scenen är plankad rakt av från Mad Max 2 - The Road Warrior där Wez blonda boy-toy får smaka på Feral Kid's bumerang. Strax efter detta dundrar fascisterna (som Catch Dog samarbetar med) in, ett återkommande tema i postapokalypsfilm och något som även speglar italiens historia. Ledda av Black One, Fascistflintisen numero uno som skrattar vansinnigt och förkunnar "We are the New Order", marscherar brunklädda militärer med forcefieldsköldar in i fabrikskomplexet och tar över makten och förslavar knegisarna efter ganska mycket pang-pang.

Fast...så stod det ju inte på insticket? Kan jag få mina pengar tillbaka?

"Vi är i Texas efter år 2000. Staten präglas av stora boskapsflockar men en mer futuristisk bild dominerar. Nya bilar i ett nytt årtusende och även helikoptrar är en del av motorvägen. En vetenskapsman har uppfunnit ett nytt vapen som samtidigt har många läkande krafter. Ett brutalt gäng lett av den notoriske One Eye vill lägga vantarna på vapnet och försöker att göra det genom att kidnappa vetenskapsmannens dotter. Här har du gängkriget i en inte så fjärren framtid. Action som susar i dina öron och gör så det svartnar för ögonen. En riktig videofilm"

Jag slutar aldrig förvånas över förledande eller korkade baksidestexter på vhs-film. Första gången kände jag mig snuvad på konfekten när filmen inte alls handlade om det baksidestexten förkunnande, men nu har jag bara kul åt det. Vid tillfälle ska jag ägna ett inlägg åt just förvillande och dumma baksidestexter.

Ungefär halvvägs in i filmen har fascisterna som sagt tagit över fabriken och en viktig (?) karaktär har oväntat nog fått stryka med. Nu sadlar vi om, det är dags för westernfilm. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, men vi bjuds på en ovanligt häftig roulettescen, regelrätta (nåja) westerndueller och shooutouts (i ett stenbrott, hurra!), hård gruvdrift och filmindianer med standardrepliker enligt filmindianstandardmall 1A. Här har man dock fått nöja sig med lönnfeta italienare som dragit på sig peruker från Buttericks italienska motsvarighet.
One Eye Force är bitvis en ganska rörig film och är ganska olik mycket av det som postapokalypsgenren har att bjuda på. Man bör dock ha i åtanke att det här är en av dom första italienska postapokalypsfilmerna, den kom året efter Mad Max 2 - The Road Warrior och är intressant just eftersom den inte är så pass exploaterande som många andra postapokalypsrullar. (Inget ont menat, jag älskar totalexploaterande PA-filmer)
I all sin rörighet vad gäller story och genre har den ändå ganska mycket att bjuda på.


Postapokalypsinfo:
År: 2020
Landskap: Fabrikslokaler, grustag/stenbrott, gruva och en skog full av indianer!
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: Utesluten
Modifierade fordon: En rejäl lastbil som även finns med i Endgame och Warrior of the Lost World samt en fräsig silvrig bil.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Nej/Nej.
Hockey/fotbollsskydd: Nej. Mest läderharnesk, vit byggarhjälm eller brunskjorta. Fritt val!
Nitat läder: Minimalt. Nitläderknogjärn (som återanvänds i 2019 - After the Fall of New York) är en kul detalj.
Mutanter: Framgår inte tydligt. De olivgröna våldsverkarna i början verkar rätt långsamma/tröga.
Soundtrack: Synth och på sina ställen saxofon. Osäker på om det är synthsax eller riktig sax.