Stryker (Filippinerna 1983, Thorn EMI, Storbrittanien)

Originaltitel: Stryker
Regissör: Cirio H. Santiago

Atombombsexplosion som anslag? Check!
Voiceover som berättar om apokalypsen? Check!
Mattsvarta moddade fordon? Check!
Nitläder? Check!
Mad Max 2-rippar? Check!

Framtiden, efter atombombskrigen - Vatten är en bristvara och tillgång på vatten är makt. Några råskinn utsända av elakingen Kardis, en skäggig, skallig man med krok istället för hand, jagar en trikeåkande kvinna som känner till en hemlig, outtömlig, vattenkälla. Dom hinner ikapp henne och finner att hon har ett litet hemligt förråd vatten och förstår att hon troligen vet var källan finns. Från ingenstans dyker hjälten i bruna läderkläder - Stryker upp, samtidigt som en annan good guy (utsänd för att hitta kvinnan) och förvirrad strid uppstår. Kvinnan drar iväg med Strykers bil som är ganska lik Mad Maxs Interceptor, råskinnen fångar in henne och Stryker samt den andra snubben (jag uppfattar aldrig riktigt vad han heter) lyckas få med sig lite av vattnet och börjar traska genom öknen. Plötsligt är dom omringade av filippinska dvärgar (ett Santiago-signum, iallafall i hans pa-filmer) som är klädda som Jawas. Dvärgarna verkar ha boffat en massa helium för man fattar inte ett skit av vad som säger. Dvärgarna ser dessutom mexikanska ut, snarare än filippinska. Det är svårt att inte dra på smilbanden även om man kanske inte får.
Hux flux jagar Stryker och kompanjonen en vattentank på väg mot Kardis bas, dom lyckas löjligt enkelt. Kardis läderklädda hejdukar kastar sig nästan frivilligt från tankern. Stryker och co kraschar den in i basen och i förvirringen fritar dom kvinnan (vars namn jag heller inte uppfattar). En kul detalj är Kardis store underhuggare klädd i harness ala Gene Simmons som även är med i den makalöst underhållande Djungeltemplets hemlighet (Searchers of Voodoo Mountains, 1985).

Härifrån åks det fram och tillbaka mellan de goda och de ondas baser, med skrotbilar, tre stridsvagnar och än mer schyssta mattsvarta skrotbilar. Självfallet är det ökenvägar och grustag, överallt. Mycket pang-pang utlovas! Är det något Santiago slog mynt av så var det rediga postapokalypsfordon som faktiskt känns realistiska. En bunt amazonliknande kvinnor med vita fotbollsskydd (Mad Max 2 någon?) dyker upp och hjälper till när de goda är i knipa, dvärgarna dyker också upp när någon behöver hjälp, inte minst i slutet då dom förser Stryker med ett tungt maskingevär som han håller i EN hand. Manligt värre. Som sagt så är det en hel del åkande fram och tillbaka i den här filmen som kretsar kring den hemliga vattenkällan men även gammalt gruff mellan Stryker och Kardis som haft ihjäl Strykers fru. En liten kärlekshistoria är löst invävd i det hela men det är inget som förtar postapokalypsröjkänslan.

Stryker känns lite segare än Santiagos andra pa-filmer, mest pga alla transportsträckor, men så är det också den första filmen i genren han regissera så det är inte så konstigt.
Jag hoppas kunna recensera alla hans pa-filmer, saknar en och den är rätt svårhittad. Med lite tur kan jag låna eller köpa den av min filmdealer.

Tråkigt nog gick Santiago, den okrönte kungen av postapokalypsfilmer bort under produktionen av sin sista pa-rulle, den 7:e i ordningen, vi får hoppas att den färdigställs posthumt.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt.
Landskap: Öken och grustag. Ett fort som återkommer i nån av Santiagos andra filmer.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: De goda och de onda letar efter och slåss om vattenkälla.
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, tre stridsvagnar, en del trikes.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Jaj/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Ja! Vita
Nitat läder: Nitat läder är lag.
Mutanter: Nej.
Soundtrack: Bitvis lite synth men mest nåt som hade passat bättre i nån B-action från Usa.