Originaltitel: Galaxina Regissör: William Sachs
Året är 3008 och Förenade Galaxfederationen håller ordning och reda i galaxen. Polisskepp nummer 308, Evigheten, är på ett vanligt patrulljobb under den sista etappen på ett sjuårsuppdrag, när det plötsligt stöter på ett mystiskt skepp med nån slags rymdvarelse med en guldmask ombord. Utomjordingen visar sig vara Ordric från planeten Mordric och självklart blir det en kort rymdstrid när han vägrar att ange vad han har för uppsåt eller vart han är påväg. Skeppet försvinner sedan och besättningen ombord Evigheten klarar sig oskadda.
Evighetens besättning ja, bestående av kapten Cornelius Butt, sergeant Thor, samt ett gäng andra udda typer, och såklart den supersexiga robotkvinnan Galaxina (spelad av Dorothy Stratten, känd från bl.a. Ett Buck Rogers-avsnitt och Playboy); når den verkligen upp till vad som utlovas på HemVideo Film-utgåvans baksida? Låt mig citera; "Snacka om häftig besättning på det här polisrymdskeppet. Typerna i Star Wars är som avslagen sockerdricka jämförda med dom här!" Nja, jag vet inte riktigt. De är ju betydligt mer korkade än hjältarna i Star Wars, den saken är åtminstone klar. Skönast är nog den gamle kinesgubben, som hela tiden röker pipa och kommer med visa ordspråk, som till exempel "People are like sea ship, roar when in fog" och "Life's just one damn thing after another". Vilken funktion ombord på skeppet fyller han egentligen? Sen får vi ju inte glömma skeppets fånge som sitter inlåst bakom galler - Rockeater, som käkar stenar. Han sitter förövrigt fängslad därför att han åt upp någon kunglighets juveler. Ibland går kapten Butt ner till skeppets fängelsehåla för att tortera honom med dåliga skämt, vilket han såklart avskyr.
Hur som helst, Evighetens besättning får helt plötsligt ett oväntat och inte så värst uppskattat uppdrag – de ska åka till planeten Alta 1, vilket tar 27 år (eftersom Evigheten saknar en "överväxel"), där de ska ta prover av Blå Stjärnan (vilket idiotiskt nog följs av nån slags orgelfanfar och körsång, från ingenstans, varje gång det nämns). För att höja moralen innan uppdraget får de chansen att koppla av litegrann på Kitty's rymdbordell. Kitty är en riktigt ful varelse av något slag, liksom många andra av de som huserar och jobbar på bordellen.
Dessutom, innan uppdraget påbörjas, hinner kapten Butt äta ett konstigt ägg, vilket leder till att han kräks upp en liten rymdvarelse som springer iväg och gömmer sig (påminner om då xenomorfen i Alien föds), och Thor börjar opassande nog bli förälskad i Galaxina. Tyvärr är det förbjudet för rymdpoliser att "fraternisera med maskiner", så varje gång de pussas får han elstötar och det sprakar och har sig (likaså varje gång besättningsmedlemmarna försöker daska henne på rumpan när hon serverar vid middagsbordet). Ett till problem är för övrigt att Galaxina saknar talförmåga.
När de reser till Alta 1 så saboterar den lilla krabaten, som kapten Butt kräktes upp tidigare, den "cryo sleep"-sovkapsel som kaptenen sover I under resan, vilket resulterar i att han åldras (eller åtminstone blir extremt hårig). När de andra sover i kapslarna under resan är Galaxina vaken och sköter skeppet. Hon börjar mer och mer bli förälskad i Thor och hon programmerar sig själv så att hon får förmågan att tala, samt så att hon blir varm och mjuk, nästan helt mänsklig.
Utan att avslöja för mycket, så kommer de i alla fall fram till Alta 1 år 2035. Galaxina får i uppdrag att gå ut på planetens yta för att hämta proverna de kom för. Allt är rött på planeten och allting är ganska primitivt. Galaxina kommer till en westernstad där hon går in på en restaurang som serverar människokött av olika slag. Där finns fullt av konstiga rymdvarelser och en bartender vid namn Spot (gissa vem han liknar). Restaurangen liknar för övrigt cantinan på planeten Tatooine I första Star Wars-filmen väldigt mycket. Givetvis dyker Ordric upp och det blir en rafflande kamp, med westernduell av klassiskt snitt (fast med laservapen istället för revolvrar) och ett gäng som säger sig härstamma från kriminella motorcykelgängmedlemmar från Jorden, och som dyrkar guden Harley Davidson, dyker också upp.
Filmen är som ni säkert fattat vid det här laget fylld till bredden med kass humor och dåliga skämt. Men jag kan inte annat än gilla den. På något vis är det en väldigt charmig och underhållande rulle, sin banalitet och sexism till trots. Dessutom presenteras den här i widescreen, tack HemVideo Film för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar