Originaltiel: Sinbad of the Seven Seas
Regissör: Enzo G. Castellari
Lou Ferrigno, Enzo G. Castellari och Luigi Cozzi. Lou Ferrigno utan skägg, Castellari som ligger bakom guldrullar som Inglorious Bastards och The New Barbarians samt Cozzi vars specialeffekter och även vars mästerverk Starcrash inte kan ha lämnat någon oberörd. En trevlig treenighet som gav mig höga förväntningar och inte blev jag besviken.
Med tanke på förra veckans idolbild känns lite dravel om en film där Ferrigno spelar huvudroll helt rätt.
En mamma berättar en saga för sin dotter som ska sova, sagan är ingen mindre än den om Sinbad (Lou Ferrigno) och hans besättning; dvärgen, vikingen (med blonda flätor), samurajen (Hal Yamanouchi), och den skallige kocken som tillsammans med prins Ali ska slåss mot den elake Jaffar som har kalifen och prinsessan i sitt våld. Mamman agerar berättarröst genom hela filmen och förklarar så gott som allt som händer. Mycket irriterande tycker vissa, jag brydde mig inte direkt om det eftersom jag själv såg filmen som en godnattfilm.
Hursomhelst, den onde Jaffar (varje gång Jaffar nämns under filmens gång så är det "The EVIL wizard Jaffar" som gäller. Om jag fick en krona för varje gång det påpekas att Jaffar är ond så skulle jag vara ganska rik vid det här laget) har en ofelbar plan för att ta makten över staden Basrah, bli Kalif och få gifta sig med prinsessan. Han hypnotiserar kalifen (som är väldigt lik Disneys tecknade sultan i Aladdin) och tillfångatar prinsessan och lägger henne i en hjärntvättsmaskin som snarare ser ut som ett tunnelväxthus med röda rör istället för en hjärntvättsmaskin. Jaffar tillber de mörka gudarna och hux flux är alla invånare i Basrah försunna. Sinbad och hans besättning lägger till i hamnen, Sinbad märker att något är fel och säger "There's nobody here." varpå dvärgen säger "There's nobody here". "I just said that. That's the point!" svarar Sinbad rappt. Redan här märker man att det är en och en halv timmes pur underhållning som väntar. De urusla replikerna haglar! Sinbad konfronterar Jaffar men kommer inte längre än så, han trillar ner genom en fallucka och finner sig i en fånghåla full av en massa elaksinna ormar. Dock lyckas han övertala ormarna att samarbeta med honom, knyter helt sonika ihop dom till ett rep som han sedan använder sig av för att rymma från fängelsehålan. Jaffar måste göra något för att hindra Sinbad och hans besättning från att omkullkasta hans järngrepp (Eller vad man ska kalla det) om Basrah och gömmer 4 heliga stenar på olika platser. Sinbad och hans besättning måste hitta stenarna för att kunna besegra Jaffar och även för att vi ska kunna se dom slåss mot massa häftiga monster ala Luigi Cozzi!
Efter att ha besökt ett häftigt orakel så blir det under resten av filmen en härlig resa mellan olika öar och platser där framförallt Sinbad men även hans färgglada (samurajen är helt vansinnigt klädd) besättning måste slåss mot olika faror. Stenmonster, slemmonster som skjuter laser, odöda krigare som enbart dör om man sliter ut deras hjärta och mosar det (odödas hjärtan innehåller grönt slem, så är det), spöken i rustningar, förförande amazoner osv. En helt fantastisk kavalkad av härliga möten med andra ord! Miljöerna, kulisserna och monsterna är dessutom riktigt bra.
Det finns mycket mer att säga om filmen och det finns ett otal dumma scener och repliker jag gärna skulle återge men för er som vill se filmen ska det såklart finnas en del att upptäcka på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar