Future Hunters (Vestron Japan, Usa/Filippinerna 1986)

Regissör: Cirio H. Santiago
Originaltitel: Future Hunters

Här trodde jag att det var 90 min postapokalyps ala Santiago som väntade mig, men oj vad fel jag hade...

De första fem minuterna börjar enligt Santiago-postapokalypsmatt 1A. Mattsvarta fordon med svartklädda män jagar ett annat mattsvart fordon kört av en svarklädd man, Matthew
(Richard Norton från bl.a Salute of the Jugger, Equalizer 2000 och The Blood of Heroes).
Matthew spränger sina förföljare med hjälp av en BFG, tar sig till ett tempel där spetsen till Longinus spjut (spjutet som stack Jesus i sidan) finns och transporteras hux tillbaka till Los Angeles 1986 för att med spjutspetsens hjälp förhindra apokalypsen.
Tyvärr dör Matthew nästan så fort han kommit till dåtiden men hinner lämna över uppdraget till Slade (Robert Patricks första roll någonsin) och hans tjej Michelle.

Nu snurrar det loss totalt, jag vill inte avslöja något mer av "handlingen" men elementen som presenteras i de nästkommande 80 minuterna kan väl ingen skräpfilmsälskare säga nej till: Nazister, filippinodvärgar, mongoler i djungeln, Kung fu-killar, asiatiska amazoner och ett otal Indiana Jones-rippar. En toppenrulle med andra ord!

Dune Warriors (Filippinerna/USA 1991, SF Sverige)

Regissör: Cirio H. Santiago
Originaltitel: Dune Warriors

Pang! Bom! Pang! Vi kastas rakt in i anfallet mot en liten by i...ett grustag. Ondingen William och hans pseudomilitaristiska gäng är på jakt efter vatten och får av en överlevande bybo reda på att byn Chinlee har en aldrig sinande vattenkälla. William planerar att anfalla och ta över Chinlee om en vecka. Prima! Då hinner Val, en kvinna från byn Chinlee dra ut i öknen, träffa Michael (David Carradine) som har rejäl beef med William samt ta sig in till en stad (samma som i Raiders of the Sun)
för att rekrytera krigare. Dessa ska tillsammans med Michael försvara Chinlee mot William och hans gäng. I staden är det full rulle, Rick Hill (från Deathstalkerfilmerna) ägnar sig åt ett riggat futuristiskt tornerspel på motorcross tillsammans med två kumpaner.
De tre värvas av Val och sen är det som så ofta i Santiagos filmer mycket transportsträckor. Någon tillfångatas, rymmer, jagas av skurkar i mattsvarta plåtklädda bilar som exploderar. Någon medlar med skurken, rymmer, jagas av skurkar i mattsvarta plåtklädda bilar som exploderar osv. Ja, ni som sett nån Santiagofilm känner till modellen. Slutstriden är riktigt explosionstät och fylld av slagsmål/närstid med usel koreografi.

Gurun Santiago presterade inte mindre än 7 postapokalypsfilmer under sin levnadstid. Dune Warriors är den näst sista i ordningen
(hans sista film, Road Raiders, slutförs posthumt så totalt är det 8 pa-filmer på meritlistan) och skiljer sig en del från dom andra filmerna, dels för att den är inspelad i Usa och inte i Filippinerna och
dels för att manuset är lite influerat av Akira Kurosawas De sju samurajerna (Shichinin no samurai, 1954). Kanske hade Santiago lite mer pengar än vanligt när Dune Warriors spelades in, just eftersom den är inspelad i Usa, det är nya skrotbilar (en ser ut att vara en Volvo 240!)
, David Carradine är med (inte världens dyraste skådis, men ändå) men samtidigt är kulisserna lite billigare än vanligt. Husen i början av filmen verkar vara byggnadsställningar med tyg på och förskansningen av byn Chinlee verkar vara gjord av wellpapp. Visst är det billigt men
jag känner mig som hemma i Santiagos postapokalypsfilmer. Har man sett en så vet man nästan exakt vad man kan vänta sig av nästa. Det enda jag skulle vilja haft mer av är filippinodvärgarna
och så saknade jag en snabbspolad biljakt, det är alltid trevligt. Är man sugen på taffliga slagsmål, en svärdsvingande David Carradine och en massa explosioner så är det här helt rätt film. Dock, långt ifrån Santiagos bästa pa-röjare till film men med tanke på att den inte är längre än 74 minuter så är det inte bortkastad tid.

Postapokalypsinfo:
År: 2040
Landskap: Grustag, grustag, grustag
Apokalypsen orsakades av: Okänt
Story: Kvinna hyr krigare för att försvara vattenkälla.
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, en trike och nån hoj till.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Ja/Ja
Hockey/fotbollsskydd: Ja!
Nitat läder: Nja, lite nitarmband men inte mer än så.
Mutanter: Nja, Cyborgs.
Soundtrack: Vanlig spännings/actionmusik ala Santiago+PANFLÖJT

The Bronx Executioner (Italien 1989, Tower Vision Sverige)

Originaltitel: Il giustiziere del Bronx
Regissör: Vanio Amici

Vad får man om man använder sig av 75% filmmaterial från den redan ganska usla Final Executioner, filmar lite nytt material och öser i en mixer? The Bronx Executioner såklart!
Jag hade länge sett fram emot att se denna klipp-och-klistra-postapokalypsrulle och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. En och en halv slumrig timme senare kände jag mig mest förvirrad och tyckte lite synd om de som lagt sina surt förvärvade pengar på att hyra den här filmen på tidigt 90-tal.

Så...vad handlar filmen om, var utspelar den sig, talar insticket sanning? Såklart inte.

Det är inte våldsverkare som anfaller New York, det här är historien om en nyutexaminerad polis, James, som ska röja upp lite i New York, nej, fan, jag menar såklart. ödelandet. Filmen utspelar sig uppenbarligen inte i New York, inte ens i något som liknar New York. Det är grustag, fabrikslokaler och så det fina slottet från Final Executioner.
I ödelandet träffar James "Den stora negersheriffen THE BLACK", ingen mindre än Woody Strode. Problemet är att Strode inte är med i den här filmen utan i Final Executor, så när James och The Black är med i samma scen får man bara se axeln och lite av ryggen på en person som har samma sorts skjorta som Strode har i Final Executor. James tränas, precis som polisen som träffar Strode i Final Executor. Än sämre träningsscener än i nyss nämnda film följer, The Black är missnöjd som fan med James prestation men bestämmer sig likväl för att ge honom sin sheriffstjärna dagen efter.

Medan James tränas introduceras vi till cyborgs som slåss med människor men eftersom cyborgsen inte har några som helst cyborgattribut är det lite svårt att hänga med på vem som är vad under filmens gång eftersom det klipps så friskt och ologiskt hela tiden. Både cyborgsen och människorna har nitläder vilket gör det än svårare att särskilja dom. Det kastas dessutom in ett elakt gäng med cyborgs, lett av Margie Newton (som även spelar i Final Executor). I Bronx Executioner heter hennes karaktär Margie. Snacka om brist på fantasi. Börjar ni förstå den totala förvirringen i den här filmen?
Hursomhelst är den manlige cyborgledaren (som verkar lätt retarderad) kär i en människa, hon kommer på villovägar och stryker till sist med. James och cyborgledaren slår sina påsar ihop och bestämmer sig för att hämnas på de som ligger bakom det hela.

En kul detalj är den kvinnliga ledaren för det andra cyborggänget faktiskt är den enda som är med i både Final Executor och The Bronx Executioner. Volymen på både hennes hår och byst ökar och minskar mellan klippen från de olika filmerna.

Det här är ingen "Så dåligt så att det blir bra-film", ingen postapokalypsrulle man måste se såvida man inte är komplettist eller en film som blir bra efter några öl. Visst, här är ett småråttigt fordon som cyborgsen åker runt i, lite nitläder och en del action i första halvan men inte mer än så att gotta sig i.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt.
Landskap: Grustag, industribyggnader, ett fint slott.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig?
Story: Polis och Cyborg slåss mot andra cyborgs
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, tre stridsvagnar, en del trikes.
Brist på mat/vatten/bensin: Ja/Nej/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: Hälften av "skådisarna" bär nitläder.
Mutanter: Nja, Cyborgs.
Soundtrack: Spänningsmusik på synth.

Stryker (Filippinerna 1983, Thorn EMI, Storbrittanien)

Originaltitel: Stryker
Regissör: Cirio H. Santiago

Atombombsexplosion som anslag? Check!
Voiceover som berättar om apokalypsen? Check!
Mattsvarta moddade fordon? Check!
Nitläder? Check!
Mad Max 2-rippar? Check!

Framtiden, efter atombombskrigen - Vatten är en bristvara och tillgång på vatten är makt. Några råskinn utsända av elakingen Kardis, en skäggig, skallig man med krok istället för hand, jagar en trikeåkande kvinna som känner till en hemlig, outtömlig, vattenkälla. Dom hinner ikapp henne och finner att hon har ett litet hemligt förråd vatten och förstår att hon troligen vet var källan finns. Från ingenstans dyker hjälten i bruna läderkläder - Stryker upp, samtidigt som en annan good guy (utsänd för att hitta kvinnan) och förvirrad strid uppstår. Kvinnan drar iväg med Strykers bil som är ganska lik Mad Maxs Interceptor, råskinnen fångar in henne och Stryker samt den andra snubben (jag uppfattar aldrig riktigt vad han heter) lyckas få med sig lite av vattnet och börjar traska genom öknen. Plötsligt är dom omringade av filippinska dvärgar (ett Santiago-signum, iallafall i hans pa-filmer) som är klädda som Jawas. Dvärgarna verkar ha boffat en massa helium för man fattar inte ett skit av vad som säger. Dvärgarna ser dessutom mexikanska ut, snarare än filippinska. Det är svårt att inte dra på smilbanden även om man kanske inte får.
Hux flux jagar Stryker och kompanjonen en vattentank på väg mot Kardis bas, dom lyckas löjligt enkelt. Kardis läderklädda hejdukar kastar sig nästan frivilligt från tankern. Stryker och co kraschar den in i basen och i förvirringen fritar dom kvinnan (vars namn jag heller inte uppfattar). En kul detalj är Kardis store underhuggare klädd i harness ala Gene Simmons som även är med i den makalöst underhållande Djungeltemplets hemlighet (Searchers of Voodoo Mountains, 1985).

Härifrån åks det fram och tillbaka mellan de goda och de ondas baser, med skrotbilar, tre stridsvagnar och än mer schyssta mattsvarta skrotbilar. Självfallet är det ökenvägar och grustag, överallt. Mycket pang-pang utlovas! Är det något Santiago slog mynt av så var det rediga postapokalypsfordon som faktiskt känns realistiska. En bunt amazonliknande kvinnor med vita fotbollsskydd (Mad Max 2 någon?) dyker upp och hjälper till när de goda är i knipa, dvärgarna dyker också upp när någon behöver hjälp, inte minst i slutet då dom förser Stryker med ett tungt maskingevär som han håller i EN hand. Manligt värre. Som sagt så är det en hel del åkande fram och tillbaka i den här filmen som kretsar kring den hemliga vattenkällan men även gammalt gruff mellan Stryker och Kardis som haft ihjäl Strykers fru. En liten kärlekshistoria är löst invävd i det hela men det är inget som förtar postapokalypsröjkänslan.

Stryker känns lite segare än Santiagos andra pa-filmer, mest pga alla transportsträckor, men så är det också den första filmen i genren han regissera så det är inte så konstigt.
Jag hoppas kunna recensera alla hans pa-filmer, saknar en och den är rätt svårhittad. Med lite tur kan jag låna eller köpa den av min filmdealer.

Tråkigt nog gick Santiago, den okrönte kungen av postapokalypsfilmer bort under produktionen av sin sista pa-rulle, den 7:e i ordningen, vi får hoppas att den färdigställs posthumt.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt.
Landskap: Öken och grustag. Ett fort som återkommer i nån av Santiagos andra filmer.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: De goda och de onda letar efter och slåss om vattenkälla.
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, tre stridsvagnar, en del trikes.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Jaj/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Ja! Vita
Nitat läder: Nitat läder är lag.
Mutanter: Nej.
Soundtrack: Bitvis lite synth men mest nåt som hade passat bättre i nån B-action från Usa.

Endgame (Italien 1983, dansk HemVideo)

Originaltitel: Endgame - Bronx Lotta Finale
Regissör: Joe D'amato



Ett år har gått sedan jag senast såg Endgame, Joe D'amatos andra postapokalypsfilm, och då imponerade den föga på mig. Efter andra tittningen lägger den sig utan tvekan i det högsta skiktet av postapokalypsfilmer från 80-talet.
Det här är lite av en allstarfilm. Vi har Al Cliver (Zombi 2 och Texas Anno 2020 - I gladiatori del futuro), George Eastman ( 2019 - Dopo la caduta di New York och La guerra del ferro - Ironmaster och många fler), Hal Yamanouchi (2019 - Dopo la caduta di New York, Texas Anno 2020 - I gladiatori del futuro) och Laura Gemser (Emanuellefilmerna) i de ledande rollerna.

Filmen börjar inte helt oväntat med en atombombsexplosion och sen kastas vi rakt in i övergivna fabrikslokaler där strålskadade överlevare kalasar på ett lik. Den fascistoida regeringens underhuggare - Security Service, klädda i långa läderrockar, gasmask och stålhjälm (Självfallet dekorerade med SS-runor) dyker upp och gör processen kort. Regeringen planerar att utrota allsköns mutanter och strålskadade överlevare medans massorna är upptagna med den största nationella tvunderhållningen anno 2025 - Endgame, direktsända gladiator/last man standing-matcher (som ses av allsköns härliga 80-tals-fulpunkare vilka hyrts in som statister.) som sponsras av den fantastiska högprotein-energi-fiber-tabletten som gör dig till en redig man, Life Plus. Redan här hade filmmakarna koll på hur det skulle gå för större delar mänskligheten, alltjämt fastklistrade vid tv-rutan, tittandes på hjärntvättande nonsens-tv (okej, gladiatorspel är kanske inte så smart tv det är allt mer kvalitativt än dagens så kallade "tv-utbud") medan dom äter dålig mat som vägs upp av allsköns märkliga kosttillskott. Innan matchen börjar så stänger Shannon av tvn och slänger ett paket Life Plus i papperskorgen. Underbart!

I finfina övergivna fabrikslokaler slåss den obesegrade Shannon (Cliver) mot Karnak (Eastman) samt två andra utmanare som till skillnad från Karnak stryker med. Under matchens gång får Shannon, klädd från topp till tå i läder ala Mad Max, hjälp att vinna med hjälp av en kvinna (Lilith - Gemser) som har telepatiska krafter. Hon vill att Shannon ska eskortera henne och en grupp mutanter undan regeringens långa klor, detta i utbyte mot guld. Denna hemliga flyktaktion samt utrensningen av mutanter känns som en väldigt tydlig referens till förintelsen av judar, politiskt oliktänkande, handikappade osv under 3:e riket.

Shannon fixar ihop ett gäng krigare som ska hjälpa honom att eskortera mutanterna. "Ninja", asiatiske karatekillen som även har full koll på kamikaze och bär ett highlandersvärd, Bull som ser ut som en viking från en amerikansk viking-matiné från 60-talet samt några andra inte lika iögonfallande hjältar. Man beger sig ut i ödelandet och nu följer en kavalkad av härliga möten och mycket action. Blinda munkar beväpnade till tänderna möter våra hjältar på samma ställe där merparten av One Eye Force spelades in. Fiskmutanter och apmutanter i mängder, ledda av en fiskmutant (som ger lite Jabba the Hut-vibbar) bjuder på rejält motstånd, och även SS dyker upp, det är inga långa pauser mellan actionscenerna i Endgame. Lastbilen som SS kör är samma som finns med i One Eye Force, den dyker även upp i Mad Rider ( I predatori dell'anno omega, 1983) som jag kommer recensera i framtiden. Eller kanske efter apokalypsen? Den som lever får se.

Endgame är en riktigt härlig postapokalypsfilm, en och en halv timme flyger snabbt iväg och själv blev jag sugen på att se om den nästan direkt efter att den tagit slut. Jag rekommenderar den varmt som en bra fortsättningsfilm om man sett tex Mad Max-filmerna och är sugen på mer.
Det danska släppet är oklippt och har fin bild, det finns ett svenskt köpsläpp på N.M. International som jag inte sett, Brittiska VTC-släppet har ganska mörk bild och har kanske någon sekund bortklippt, finns även släppt på Holländska CNR så det bör inte vara allt för svårt att lägga vantarna på ett ex av denna film.

Postapokalypsinfo:
År: 2025
Landskap: Mycket fabrikslokaler, lite grustag.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: Futuristisk tv-gladiator hjälper psy-mutanter fly från regeringen.
Modifierade fordon: 3 bilar (modifierade), 1 skåpbil, 1 lastbil, SS's patrullbilar samt massa motorcrossar
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Nej/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: Minimalt.
Mutanter: Apmutanter, fiskmutanter, telepatiska mutanter
Soundtrack: Ganska tung synth. Mycket bra soundtrack.

One Eye Force (Italien 1982, HemVideo Danmark)

Originaltitel: Anno 2020 - I gladiatori del futuro
Regissör: Joe D'amato och delvis George Eastman


Postapokalypsfilm? Ja. Westernfilm? Ja, det också. One Eye Force (Anno 2020 - I gladiatori del futuro) är internationellt kanske mest känd under titeln 2020 Texas Gladiators och är Joe D'amatos första bidrag till postapokalypsgenren, men George Eastman stod tydligen lika mycket bakom kameran (och improviserade ihop en halvtimme av filmlängden) som D'amato gjorde.

Ett gäng självutnämnda framtidspoliser, Nisus (Al Cliver), Catch Dog, Jab, Red Wolfe (Hal Yamanouchi) och Halakron, alla i bar överkropp och med patronbälten hängandes över axlarna är ute i...eh...övergivna fabrikslokaler för att rädda
de oskyldiga från ondskans klor. I vad som ska likna en kyrka överfaller olivgrönmålade katastroföverlevare/kringstrykare (med olivgrön lera i håret) en präst och några nunnor medans våra självutnämnda Texas Rangers lugnt väntar och observerar. Prästen spikas fast på ett kors, 2 av nunnorna skär halsen av sig själva med hjälp av glassplitter och precis när en våldtäktsscen dragit igång väljer de fem att ingripa. Den skäggstubbige Jab, med en cigarill i mungipan (En Clintanhälsning måntro?) avlossar sin revolver och en våldsam fight bryter ut. Catch Dog som i stridens hetta bestämt sig för att våldföra sig på Maida (Sabrina Siani!) utesluts ur gruppen och förvisas.

Hux flux har det utan förvarning gått 5 år, Nisus har barn med Maida och dessutom är han Mr Handyman hos en grupp hårt knegande överlevare som försöker laga och/eller utvinna något i en fabrik. (De ovanligt trevliga fabrikslokalerna återkommer i D'amatos andra film i postapokalypsgenren, Endgame.) Vad dom egentligen försöker laga eller utvinna är ganska luddigt. Fabriksområdet är omgivet av barrikader, bl.a de vita spetsiga, blinkande konerna som återfinns vid utfartstunneln i 2019 - After the Fall of New York.
Lustigt att dom är med i den här filmen från första början, dom passar mycket bättre in 2019.

Den nu motorcykelburne antagonistern Catch Dog återvänder och anfaller fabriken tillsammans med massa andra motorcykelburna banditer. Bakom sig på hojen har han en blond tjej som blir dödad i striderna. Den här korta scenen är plankad rakt av från Mad Max 2 - The Road Warrior där Wez blonda boy-toy får smaka på Feral Kid's bumerang. Strax efter detta dundrar fascisterna (som Catch Dog samarbetar med) in, ett återkommande tema i postapokalypsfilm och något som även speglar italiens historia. Ledda av Black One, Fascistflintisen numero uno som skrattar vansinnigt och förkunnar "We are the New Order", marscherar brunklädda militärer med forcefieldsköldar in i fabrikskomplexet och tar över makten och förslavar knegisarna efter ganska mycket pang-pang.

Fast...så stod det ju inte på insticket? Kan jag få mina pengar tillbaka?

"Vi är i Texas efter år 2000. Staten präglas av stora boskapsflockar men en mer futuristisk bild dominerar. Nya bilar i ett nytt årtusende och även helikoptrar är en del av motorvägen. En vetenskapsman har uppfunnit ett nytt vapen som samtidigt har många läkande krafter. Ett brutalt gäng lett av den notoriske One Eye vill lägga vantarna på vapnet och försöker att göra det genom att kidnappa vetenskapsmannens dotter. Här har du gängkriget i en inte så fjärren framtid. Action som susar i dina öron och gör så det svartnar för ögonen. En riktig videofilm"

Jag slutar aldrig förvånas över förledande eller korkade baksidestexter på vhs-film. Första gången kände jag mig snuvad på konfekten när filmen inte alls handlade om det baksidestexten förkunnande, men nu har jag bara kul åt det. Vid tillfälle ska jag ägna ett inlägg åt just förvillande och dumma baksidestexter.

Ungefär halvvägs in i filmen har fascisterna som sagt tagit över fabriken och en viktig (?) karaktär har oväntat nog fått stryka med. Nu sadlar vi om, det är dags för westernfilm. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, men vi bjuds på en ovanligt häftig roulettescen, regelrätta (nåja) westerndueller och shooutouts (i ett stenbrott, hurra!), hård gruvdrift och filmindianer med standardrepliker enligt filmindianstandardmall 1A. Här har man dock fått nöja sig med lönnfeta italienare som dragit på sig peruker från Buttericks italienska motsvarighet.
One Eye Force är bitvis en ganska rörig film och är ganska olik mycket av det som postapokalypsgenren har att bjuda på. Man bör dock ha i åtanke att det här är en av dom första italienska postapokalypsfilmerna, den kom året efter Mad Max 2 - The Road Warrior och är intressant just eftersom den inte är så pass exploaterande som många andra postapokalypsrullar. (Inget ont menat, jag älskar totalexploaterande PA-filmer)
I all sin rörighet vad gäller story och genre har den ändå ganska mycket att bjuda på.


Postapokalypsinfo:
År: 2020
Landskap: Fabrikslokaler, grustag/stenbrott, gruva och en skog full av indianer!
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig.
Story: Utesluten
Modifierade fordon: En rejäl lastbil som även finns med i Endgame och Warrior of the Lost World samt en fräsig silvrig bil.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Nej/Nej.
Hockey/fotbollsskydd: Nej. Mest läderharnesk, vit byggarhjälm eller brunskjorta. Fritt val!
Nitat läder: Minimalt. Nitläderknogjärn (som återanvänds i 2019 - After the Fall of New York) är en kul detalj.
Mutanter: Framgår inte tydligt. De olivgröna våldsverkarna i början verkar rätt långsamma/tröga.
Soundtrack: Synth och på sina ställen saxofon. Osäker på om det är synthsax eller riktig sax.

Raiders of Death in the Land of Doom (USA 1986, R.V.C. 2001 Holland)

Originaltitel: Land of Doom
Regissör: Peter Maris



Land of Doom, som på den holländska utgåvan har fått den mäktiga titeln Raiders of Death in the Land of Doom, ustspelar sig för ovanlighetens skull inte i ett grustag. En minst sagt välkommet tilltag. Här har de amerikanska filmmakarna förlagt inspelningarna till de häftiga klipplandskapet i turkiska Kappadokien där man sen urminnes tider urholkat de koniska klippformationerna och använt som bostäder. En paragrafenlig röst berättar (dock utan ackompanjerande svampmoln) att det sista kriget är över, sjukdomar härjar, föroreningar och ofruktbart land leder till brist på mat och vi kastas sen rakt in i handlingen där ovanligt råbarkade plundrare klädda i löjligt mycket nitläder anfaller en by, mördar, våldtar och har även ihjäl varandra. Plundrarna färdas på de mest och troligen fulast modiferade motorcyklarna jag hittills sett i nån postapokalyps-film. (Okej, de glittriga motorcyklarna i Gladiatorerna - Fighting Centurions, I guerrieri dell'anno 2072, kanske tar priset)

Huvudpersonen, Harmony, som för ovanlighetens skull är en kvinna är en av få som överlever attacken. Hon stöter på den före detta plundraren Anderson som är på flykt från ondingen Slater och tillsammans ger dom sig av för att söka ett nybyggarparadis där allt börjat om från början. Vägen kantas såklart av många faror, plundrare försöker fånga in dom för att föra dom till Slater. Kannibaler och pestsmittade överlevare är trevliga inslag som gör sitt bästa (nåja) för att få äta upp Harmony och Anderson. Harmony är en frisk fläkt eftersom hon sparkar mer röv än vad Anderson gör. Pungsparkar delas ut till höger och vänster och på det stora hela är det faktiskt hon som tar duon ur de flesta farliga situationerna. Andra intressanta karaktärer är en fransk (?) cyklist samt jawa-liknande varelser som förser våra hjältar med prima skjutvapen.

Det är ganska bra tempo i filmen (utöver de långsamma motorcyklarna, haha.) och rätt schyssta actionscener. Några överlevare som försvarar ett fort har unisona vita hockey/fotbollsskydd, inte alls omöjligt att det lånats från Mad Max 2 och Pervis, en av Slaters närmsta män har ett handarmborst i stil med det Wez (Den grymtande motorcyklisten vars boytoy faller offerför en bumerang) i har i nyss nämnda film. Filmen tappar lite tempo och seriositet efter två tredjedelar, men på det stora hela är det här en pa-film som levererar det man väntat sig.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt
Landskap: Klippigt bergslandskap
Apokalypsen orsakades av: (Kärnvapen)Krig.
Story: Finna förmodat paradis och undvika plundrare samt hungriga överlevare och kannibaler.
Modifierade fordon: Massa motorcyklar med påsvetsade kantiga plåtar och vapen, 2-3 bilar.
Brist på mat/vatten/bensin: Ja/Ja/Ja (fordonen drivs på etanol)
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: I mängder. Tänk Rob Halford.
Mutanter: Nja, pestsmittade överlevare
Skådespelare från andra PA-filmer: Nej.
Soundtrack: Smårockigt med ganska mycket synth.