Regissör: Peter Maris
Land of Doom, som på den holländska utgåvan har fått den mäktiga titeln Raiders of Death in the Land of Doom, ustspelar sig för ovanlighetens skull inte i ett grustag. En minst sagt välkommet tilltag. Här har de amerikanska filmmakarna förlagt inspelningarna till de häftiga klipplandskapet i turkiska Kappadokien där man sen urminnes tider urholkat de koniska klippformationerna och använt som bostäder. En paragrafenlig röst berättar (dock utan ackompanjerande svampmoln) att det sista kriget är över, sjukdomar härjar, föroreningar och ofruktbart land leder till brist på mat och vi kastas sen rakt in i handlingen där ovanligt råbarkade plundrare klädda i löjligt mycket nitläder anfaller en by, mördar, våldtar och har även ihjäl varandra. Plundrarna färdas på de mest och troligen fulast modiferade motorcyklarna jag hittills sett i nån postapokalyps-film. (Okej, de glittriga motorcyklarna i Gladiatorerna - Fighting Centurions, I guerrieri dell'anno 2072, kanske tar priset)
Huvudpersonen, Harmony, som för ovanlighetens skull är en kvinna är en av få som överlever attacken. Hon stöter på den före detta plundraren Anderson som är på flykt från ondingen Slater och tillsammans ger dom sig av för att söka ett nybyggarparadis där allt börjat om från början. Vägen kantas såklart av många faror, plundrare försöker fånga in dom för att föra dom till Slater. Kannibaler och pestsmittade överlevare är trevliga inslag som gör sitt bästa (nåja) för att få äta upp Harmony och Anderson. Harmony är en frisk fläkt eftersom hon sparkar mer röv än vad Anderson gör. Pungsparkar delas ut till höger och vänster och på det stora hela är det faktiskt hon som tar duon ur de flesta farliga situationerna. Andra intressanta karaktärer är en fransk (?) cyklist samt jawa-liknande varelser som förser våra hjältar med prima skjutvapen.
Det är ganska bra tempo i filmen (utöver de långsamma motorcyklarna, haha.) och rätt schyssta actionscener. Några överlevare som försvarar ett fort har unisona vita hockey/fotbollsskydd, inte alls omöjligt att det lånats från Mad Max 2 och Pervis, en av Slaters närmsta män har ett handarmborst i stil med det Wez (Den grymtande motorcyklisten vars boytoy faller offerför en bumerang) i har i nyss nämnda film. Filmen tappar lite tempo och seriositet efter två tredjedelar, men på det stora hela är det här en pa-film som levererar det man väntat sig.
Postapokalypsinfo:
År: Okänt
Landskap: Klippigt bergslandskap
Apokalypsen orsakades av: (Kärnvapen)Krig.
Story: Finna förmodat paradis och undvika plundrare samt hungriga överlevare och kannibaler.
Modifierade fordon: Massa motorcyklar med påsvetsade kantiga plåtar och vapen, 2-3 bilar.
Brist på mat/vatten/bensin: Ja/Ja/Ja (fordonen drivs på etanol)
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: I mängder. Tänk Rob Halford.
Mutanter: Nja, pestsmittade överlevare
Skådespelare från andra PA-filmer: Nej.
Soundtrack: Smårockigt med ganska mycket synth.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar