Originaltitel: Sadomania - Hölle der Lust
Regissör: Jesús Franco
Filmen börjar med att Olga (Uta Koepke) och Michael Gordon (Ángel Caballero), ett nygift par på smekmånad, åker runt med bil i något bergsområde. De stannar för att hångla litegrann, vilket visar sig vara mycket ödesdigert för paret, eftersom det i nästa sekund dyker upp ett gäng topplessbrudar med gevär, som visar sig vara vakter på kvinnoanstalten Hacienda Blanca. Vakterna för med sig det äkta paret dit, där de ställs inför fängelsedirektören Magda Hurtado, spelad av ingen mindre än Ajita Wilson.
Magda visar sig vara en riktigt ondsint fängelsedirektör, med fritidsintressen som att peta med sin käpp på nakna kvinnor som sitter i bur, åka häst med vagn och skjuta med gevär efter nakna kvinnor som springer i träsk (om de inte hinner bli uppätna av gummikrokodilen som ligger på lur i vattnet).
Förutom att de intagna tvingas stå och hacka sten dagarna i ända så verkar Hacienda Blanca vara ett rätt hyggligt ställe att vistas på. Både fångar och vakter går runt toppless, iklädda enbart avklippta jeansshorts. Ibland kommer en guvernör dit för att välja ut vem av kvinnorna som ska få äran att spendera lite tid tillsammans med honom och hans fru. Det är nämligen så att han har problem när det kommer till att älska med kvinnor, så de försöker på olika sätt få honom upphetsad. Bl.a. genom att låta han se på när hans fru ligger med andra kvinnor (d.v.s. fångar). Men i slutändan visar sig det enda som funkar för honom vara att se på när andra kvinnor blir våldtagna av en stor hund som paret har.
Vid sidan om fängelset sköts det dessutom lite människohandel och vi får se herr Franco själv i ett kort, men givetvis underhållande, ögonblick i rollen som en homohallick som... tja, blir påsatt bakifrån av en större herre, spelad av Ajita Wilson utklädd till man. Jesús Franco måste trots allt ha ganska stor självdistans, han brukar inte direkt ge sig själv de mest glamorösa rollerna i de filmer han regisserar. Vilket han såklart ska ha en eloge för, eftersom det nästan alltid är väldigt sköna roller.
Som ni säkert förstått vid det här laget är detta en berättelse som bjuder på sleaze och åter sleaze. Med Franco-mått mätt är det en väldigt lättsam och underhållande film. En film man helt enkelt inte kan tycka illa om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar