Dune Warriors (Filippinerna/USA 1991, SF Sverige)

Regissör: Cirio H. Santiago
Originaltitel: Dune Warriors

Pang! Bom! Pang! Vi kastas rakt in i anfallet mot en liten by i...ett grustag. Ondingen William och hans pseudomilitaristiska gäng är på jakt efter vatten och får av en överlevande bybo reda på att byn Chinlee har en aldrig sinande vattenkälla. William planerar att anfalla och ta över Chinlee om en vecka. Prima! Då hinner Val, en kvinna från byn Chinlee dra ut i öknen, träffa Michael (David Carradine) som har rejäl beef med William samt ta sig in till en stad (samma som i Raiders of the Sun)
för att rekrytera krigare. Dessa ska tillsammans med Michael försvara Chinlee mot William och hans gäng. I staden är det full rulle, Rick Hill (från Deathstalkerfilmerna) ägnar sig åt ett riggat futuristiskt tornerspel på motorcross tillsammans med två kumpaner.
De tre värvas av Val och sen är det som så ofta i Santiagos filmer mycket transportsträckor. Någon tillfångatas, rymmer, jagas av skurkar i mattsvarta plåtklädda bilar som exploderar. Någon medlar med skurken, rymmer, jagas av skurkar i mattsvarta plåtklädda bilar som exploderar osv. Ja, ni som sett nån Santiagofilm känner till modellen. Slutstriden är riktigt explosionstät och fylld av slagsmål/närstid med usel koreografi.

Gurun Santiago presterade inte mindre än 7 postapokalypsfilmer under sin levnadstid. Dune Warriors är den näst sista i ordningen
(hans sista film, Road Raiders, slutförs posthumt så totalt är det 8 pa-filmer på meritlistan) och skiljer sig en del från dom andra filmerna, dels för att den är inspelad i Usa och inte i Filippinerna och
dels för att manuset är lite influerat av Akira Kurosawas De sju samurajerna (Shichinin no samurai, 1954). Kanske hade Santiago lite mer pengar än vanligt när Dune Warriors spelades in, just eftersom den är inspelad i Usa, det är nya skrotbilar (en ser ut att vara en Volvo 240!)
, David Carradine är med (inte världens dyraste skådis, men ändå) men samtidigt är kulisserna lite billigare än vanligt. Husen i början av filmen verkar vara byggnadsställningar med tyg på och förskansningen av byn Chinlee verkar vara gjord av wellpapp. Visst är det billigt men
jag känner mig som hemma i Santiagos postapokalypsfilmer. Har man sett en så vet man nästan exakt vad man kan vänta sig av nästa. Det enda jag skulle vilja haft mer av är filippinodvärgarna
och så saknade jag en snabbspolad biljakt, det är alltid trevligt. Är man sugen på taffliga slagsmål, en svärdsvingande David Carradine och en massa explosioner så är det här helt rätt film. Dock, långt ifrån Santiagos bästa pa-röjare till film men med tanke på att den inte är längre än 74 minuter så är det inte bortkastad tid.

Postapokalypsinfo:
År: 2040
Landskap: Grustag, grustag, grustag
Apokalypsen orsakades av: Okänt
Story: Kvinna hyr krigare för att försvara vattenkälla.
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, en trike och nån hoj till.
Brist på mat/vatten/bensin: Nej/Ja/Ja
Hockey/fotbollsskydd: Ja!
Nitat läder: Nja, lite nitarmband men inte mer än så.
Mutanter: Nja, Cyborgs.
Soundtrack: Vanlig spännings/actionmusik ala Santiago+PANFLÖJT

Lystring alla ostfilmsäslkare

Låg aktivitet just nu, men det har sina förklarningar:

Humungus vhs-spelare har kastat in handduken, han har dock hört rykten om en övergiven fabrik fylld av panasonicspelare och kommer söka lyckan där för att vidare kunna berätta om ödelandets hockeyskyddsprydda män.

Dr. Ygor jobbar natt och utför lykantropiska experiment på intet ont anande själar, men så fort han har tid över och är vid sina sinnes fulla bruk kommer han återigen skriva om fantastiska filmer bortom dina vildaste och våtaste fetboxdrömmar!

Så kära läsare - Håll ut!

The Bronx Executioner (Italien 1989, Tower Vision Sverige)

Originaltitel: Il giustiziere del Bronx
Regissör: Vanio Amici

Vad får man om man använder sig av 75% filmmaterial från den redan ganska usla Final Executioner, filmar lite nytt material och öser i en mixer? The Bronx Executioner såklart!
Jag hade länge sett fram emot att se denna klipp-och-klistra-postapokalypsrulle och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. En och en halv slumrig timme senare kände jag mig mest förvirrad och tyckte lite synd om de som lagt sina surt förvärvade pengar på att hyra den här filmen på tidigt 90-tal.

Så...vad handlar filmen om, var utspelar den sig, talar insticket sanning? Såklart inte.

Det är inte våldsverkare som anfaller New York, det här är historien om en nyutexaminerad polis, James, som ska röja upp lite i New York, nej, fan, jag menar såklart. ödelandet. Filmen utspelar sig uppenbarligen inte i New York, inte ens i något som liknar New York. Det är grustag, fabrikslokaler och så det fina slottet från Final Executioner.
I ödelandet träffar James "Den stora negersheriffen THE BLACK", ingen mindre än Woody Strode. Problemet är att Strode inte är med i den här filmen utan i Final Executor, så när James och The Black är med i samma scen får man bara se axeln och lite av ryggen på en person som har samma sorts skjorta som Strode har i Final Executor. James tränas, precis som polisen som träffar Strode i Final Executor. Än sämre träningsscener än i nyss nämnda film följer, The Black är missnöjd som fan med James prestation men bestämmer sig likväl för att ge honom sin sheriffstjärna dagen efter.

Medan James tränas introduceras vi till cyborgs som slåss med människor men eftersom cyborgsen inte har några som helst cyborgattribut är det lite svårt att hänga med på vem som är vad under filmens gång eftersom det klipps så friskt och ologiskt hela tiden. Både cyborgsen och människorna har nitläder vilket gör det än svårare att särskilja dom. Det kastas dessutom in ett elakt gäng med cyborgs, lett av Margie Newton (som även spelar i Final Executor). I Bronx Executioner heter hennes karaktär Margie. Snacka om brist på fantasi. Börjar ni förstå den totala förvirringen i den här filmen?
Hursomhelst är den manlige cyborgledaren (som verkar lätt retarderad) kär i en människa, hon kommer på villovägar och stryker till sist med. James och cyborgledaren slår sina påsar ihop och bestämmer sig för att hämnas på de som ligger bakom det hela.

En kul detalj är den kvinnliga ledaren för det andra cyborggänget faktiskt är den enda som är med i både Final Executor och The Bronx Executioner. Volymen på både hennes hår och byst ökar och minskar mellan klippen från de olika filmerna.

Det här är ingen "Så dåligt så att det blir bra-film", ingen postapokalypsrulle man måste se såvida man inte är komplettist eller en film som blir bra efter några öl. Visst, här är ett småråttigt fordon som cyborgsen åker runt i, lite nitläder och en del action i första halvan men inte mer än så att gotta sig i.

Postapokalypsinfo:
År: Okänt.
Landskap: Grustag, industribyggnader, ett fint slott.
Apokalypsen orsakades av: Kärnvapenkrig?
Story: Polis och Cyborg slåss mot andra cyborgs
Modifierade fordon: Massor av mattsvarta bilar, tre stridsvagnar, en del trikes.
Brist på mat/vatten/bensin: Ja/Nej/Nej
Hockey/fotbollsskydd: Nej.
Nitat läder: Hälften av "skådisarna" bär nitläder.
Mutanter: Nja, Cyborgs.
Soundtrack: Spänningsmusik på synth.

Veckans idolbild: Paul Naschy

Hans riktiga namn var Jacinto Molina Álvarez och för läsarna här på Kulturslasken är han säkerligen ingen okändis. En tyngdlyftare som medverkade i uppåt hundra filmer, mestadels skräckfilmer. För de flesta skräck- och skräpfilmsentusiaster är han kanske mest känd för rollen Waldemar Daninsky, som han med stor entusiasm gestaltade i över tio filmer, som vid fullmåne brukar förvandlas till ett hårigt odjur...

Utan brallor i Tyrolen (Västtyskland 1974, Mickes Video Tape AB)

Originaltitel: Auf der Alm, da gibt's koa Sünd

Regissör: Franz Josef Gottlieb

En rafflande biljakt! En vetenskapsman blir förföljd av två hemliga agenter. Vetenskapsmannen stannar vid en bilmack och kör på stegen som den korkade föreståndaren står på. Agenterna kör i diket, efter att ha blivit uppehållna av en massa kossor som står på vägen. De beslutar sig för att skjuta vetenskapsmannen med snipergevär (liknar mest ett luftgevär med ett kikarsikte på) från avstånd. Vad är det han har som de vill åt? En mikrofilm med en hemlig formel för hur man tillverkar bensin från mull, såklart.

Så börjar den, en i raden av alla de tyska mjukporrfilmer utspelandes i den österrikiska Tyrolen som producerades under 70-talet. Detta är sexploitation blandat med den allra torraste buskishumorn. En genre som idag är lika stendöd som bortglömd. I vanlig ordning bjuds det på en fasligt massa springande, klättrande uppför stegar, dumma (men sexglada) bönder, en idiotisk poliskonstapel som inte lyckas med nånting, slapstick-humor, fulla öldrickande österrikare, folkmusik, vackra Tyrolmiljöer och naturbilder m.m.

Och i vanlig ordning inser byborna att de kan bli rika på den konstgjorda bensinen, så de beslutar att gömma mikrofilmen i ett par läderbyxor. Självklart måste den skinnbeklädda kvinnliga agenten leta i alla byns mäns läderbyxor, och ni kan ju gissa hur det slutar... (Hon påstår för övrigt att hon bara kan tänka ordentligt medan hon har sex.)

Detta är film man kort sagt blir på gott humör av. Rekommenderas till alla förutom de som inte står ut med tyska/österrikiska folkvisor, skildring av kvinnor som kåta sexgalningar som ligger med vem som helst när som helst eller torr buskishumor.

Sinbad of the Seven Seas (Italien/Usa 1989, Cannon Video U.K.)

Originaltiel: Sinbad of the Seven Seas
Regissör: Enzo G. Castellari


Lou Ferrigno, Enzo G. Castellari och Luigi Cozzi. Lou Ferrigno utan skägg, Castellari som ligger bakom guldrullar som Inglorious Bastards och The New Barbarians samt Cozzi vars specialeffekter och även vars mästerverk Starcrash inte kan ha lämnat någon oberörd. En trevlig treenighet som gav mig höga förväntningar och inte blev jag besviken.
Med tanke på förra veckans idolbild känns lite dravel om en film där Ferrigno spelar huvudroll helt rätt.

En mamma berättar en saga för sin dotter som ska sova, sagan är ingen mindre än den om Sinbad (Lou Ferrigno) och hans besättning; dvärgen, vikingen (med blonda flätor), samurajen (Hal Yamanouchi), och den skallige kocken som tillsammans med prins Ali ska slåss mot den elake Jaffar som har kalifen och prinsessan i sitt våld. Mamman agerar berättarröst genom hela filmen och förklarar så gott som allt som händer. Mycket irriterande tycker vissa, jag brydde mig inte direkt om det eftersom jag själv såg filmen som en godnattfilm.

Hursomhelst, den onde Jaffar (varje gång Jaffar nämns under filmens gång så är det "The EVIL wizard Jaffar" som gäller. Om jag fick en krona för varje gång det påpekas att Jaffar är ond så skulle jag vara ganska rik vid det här laget) har en ofelbar plan för att ta makten över staden Basrah, bli Kalif och få gifta sig med prinsessan. Han hypnotiserar kalifen (som är väldigt lik Disneys tecknade sultan i Aladdin) och tillfångatar prinsessan och lägger henne i en hjärntvättsmaskin som snarare ser ut som ett tunnelväxthus med röda rör istället för en hjärntvättsmaskin. Jaffar tillber de mörka gudarna och hux flux är alla invånare i Basrah försunna. Sinbad och hans besättning lägger till i hamnen, Sinbad märker att något är fel och säger "There's nobody here." varpå dvärgen säger "There's nobody here". "I just said that. That's the point!" svarar Sinbad rappt. Redan här märker man att det är en och en halv timmes pur underhållning som väntar. De urusla replikerna haglar! Sinbad konfronterar Jaffar men kommer inte längre än så, han trillar ner genom en fallucka och finner sig i en fånghåla full av en massa elaksinna ormar. Dock lyckas han övertala ormarna att samarbeta med honom, knyter helt sonika ihop dom till ett rep som han sedan använder sig av för att rymma från fängelsehålan. Jaffar måste göra något för att hindra Sinbad och hans besättning från att omkullkasta hans järngrepp (Eller vad man ska kalla det) om Basrah och gömmer 4 heliga stenar på olika platser. Sinbad och hans besättning måste hitta stenarna för att kunna besegra Jaffar och även för att vi ska kunna se dom slåss mot massa häftiga monster ala Luigi Cozzi!

Efter att ha besökt ett häftigt orakel så blir det under resten av filmen en härlig resa mellan olika öar och platser där framförallt Sinbad men även hans färgglada (samurajen är helt vansinnigt klädd) besättning måste slåss mot olika faror. Stenmonster, slemmonster som skjuter laser, odöda krigare som enbart dör om man sliter ut deras hjärta och mosar det (odödas hjärtan innehåller grönt slem, så är det), spöken i rustningar, förförande amazoner osv. En helt fantastisk kavalkad av härliga möten med andra ord! Miljöerna, kulisserna och monsterna är dessutom riktigt bra.
Det finns mycket mer att säga om filmen och det finns ett otal dumma scener och repliker jag gärna skulle återge men för er som vill se filmen ska det såklart finnas en del att upptäcka på egen hand.